fbpx
Translate
Sök
Flygplatsen | 2020-04-22

Kapten Sperling har landat.

Hon tillträdde jobbet som vd för Karlstad Airport mitt under brinnande coronakris efter en tuff period där hon avvecklat en hel företagsgren hos flygbolaget BRA. Nu bor hon i ett flyttkaos på släktgården utanför Årjäng och ägnar dagarna åt att sätta sig in i sitt nya jobb.

 

Hej Camilla, hur känns det?
Väldigt roligt! Speciellt förstås, med tanke på den speciella situation vi alla befinner oss i just nu, men mest väldigt roligt. Det här är faktiskt mitt drömjobb!

Camilla växte upp i Arvika med mamma Marianne som jobbade i butik och pappa Hugo med bakgrund som fältflygare vid bland annat F 7 Såtenäs. Sin första flygtur tog hon i som femåring i en Cessna vid flygfältet i Hagfors med pappa bakom spakarna och från det ögonblicket visste hon att hon skulle bli pilot. Uppväxten präglades av flyg – hon hängde med pappa på flygdagar och uppvisningar, ägnade sig åt flightspotting och besökte flygplatser så ofta hon kunde. Nitton år gammal fick hon syn på en annons för en välrenommerad flygskola i South Carolina, USA. Hon sökte och kom in.

Det här var 1986 och då var ju liksom bilden av USA ungefär det man sett i tv-såpan Dallas. Skolan låg ute vid träskmarkerna på vischan, jag som hade trott att det skulle vara glittriga skyskrapor överallt, skrattar Camilla.

Bredvid skolan låg en militär flygbas och flygeleverna fick se stridsplanen susa förbi dem där de flög i sina småplan, oftast av typen Cessna 152 och 172. Samma år kom den kultförklarade filmen Top Gun ut och inget kunde vara coolare än att vara stridspilot.

Det var stridspilot jag ville bli egentligen, precis som pappa, säger Camilla. Men då fick ju inte kvinnor bli det så jag satsade på den civila banan som pilot istället. Jag jobbade som flyginstruktör på olika platser i USA för att få ihop flygtimmar och så flög jag privat åt en man i Kansas som hette Bob. Han höll på med boskapsaffärer och jag fick flyga med pengar mellan olika boskapsauktioner. Han hade nio döttrar också som alla var med i skönhetstävlingar hela tiden , så de skulle flygas till olika ställen. Kanske ett av de mer udda jobben i branschen som jag haft, ler hon.

Och hon har en gedigen karriär i flygbranschen bakom sig. Från första jobbet som styrman på ”Moose line” –  West Airs linje mellan Hagfors och Bromma, via jobb på Transwede med charter- och linjetrafik både inom Sverige och utomlands, till jobb som personalansvarig för alla piloter inom bolaget. Endast 30 år gammal flög hon upp som kapten och blev därmed del av den lilla skara kvinnor i världen som är högsta befälhavare ombord på trafikflygplan. Transwede slogs sedan ihop med Malmö Aviation och ägaren Per Braathen köpte även Sverigeflyg. Från dessa bildades flygbolaget BRA 2015 som ett flygbolag med två operativa tillstånd. De sökte en flygoperativ chef och Camilla fick jobbet som innebar att hon blev chef över 250 piloter och 300 kabinpersonal.

BRA drabbades som alla i branschen av flygskammen härom året och beslutade sig för att avveckla sin jettrafik och bara behålla turbopropp-trafiken. Avvecklingen av jet-avdelningen blev mitt jobb och det är något av det tuffaste jag gjort, berättar Camilla.

Hon och maken bestämde sig för att flytta hem till Värmland och ta över farmor och farfars gård utanför Årjäng. I samma veva kom en annons för jobbet som vd på Karlstad Airport ut.

– Jag kunde inte tro att det var sant, detta var ju mitt drömjobb, och hemma i Värmland dessutom! Jag kände direkt att här kunde jag verkligen få nytta av mitt breda kunnande om branschen, i kombination med att få jobba med människor som är det roligaste jag vet, säger hon.

Du gillar människor säger du, men är inte pilotyrket lite av ett ensamvargsjobb?

Nej absolut inte! Att jobba som pilot innebär att man måste ta till vara de resurser som finns och få dem att jobba ihop. Man samarbetar med alla; de i flygtornet, de på marken, de som lastar flygplanet, de som av-isar det och de som jobbar i kabinen. Visst, man är högsta befälhavaren och den som bestämmer till sist, men allt bygger på ett välorganiserat samarbete, säger Camilla.

Jobbet som chef är inte främmande för henne. Och det märks att hon älskar människor. Hon pratar ivrigt om hur viktigt det är att medarbetarna känner lust. Lust att gå till jobbet och lust att utveckla verksamheten tillsammans. Hon ser ljust på framtiden trots den kris vi nu går igenom.

Värmlänningar har lika stor rätt som andra att kunna leva och bo där de vill, att ta sig ut i världen och kunna driva företag . Vi som flygplats är en del i den stora kedja som gör att samhället fungerar. Jag ser verkligen fram emot att jobba tillsammans med mina medarbetare för att fortsätta utveckla Karlstad Airport, säger Camilla Sperling.

Text: Åsa Jernfält
Foto: Per Ardell